Karl XIII
| Karl XIII | |
|---|---|
 |
|
| Kung Karl XIII av Sverige (Karl II av Norge) | |
|
|
|
| Regeringstid | 6 juni 1809 - 5 februari 1818 (riksföreståndare från 29 mars 1809) |
| Kröning | 29 juni 1809 |
| Företrädare | Gustav IV Adolf |
| Efterträdare | Karl XIV (III) Johan |
| Valspråk | Folkets väl min högsta lag |
|
|
|
| Regeringstid | 4 november 1814 - 5 februari 1818 |
| Kröning | Ej krönt |
| Företrädare | Kristian Fredrik |
| Efterträdare | Karl XIV (III) Johan |
| Gemål | Hedvig Elisabet Charlotta av Oldenburg |
| Ätt | Holstein-Gottorp |
| Far | Adolf Fredrik |
| Mor | Lovisa Ulrika av Preussen |
| Född | 26 september (g.s.) 1748 Stockholm |
| Död | 5 februari 1818 (69
år) |
| Begravd | Riddarholmskyrkan, Stockholm |
Karl XIII (Carl XIII), född 26 september (g.s.) 1748, död 5 februari 1818, var kung av Sverige från 1809 och Norge (under namnet Karl II) från 1814 till sin död. Han var även hertig av Södermanland.
Karl XIII var son till Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika av Preussen samt bror till Gustav III och kusin till Katarina II av Ryssland. Han gifte sig 7 juli 1774 med sin kusin Hedvig Elisabet Charlotta av Oldenburg, vars far var yngre bror till kung Adolf Fredrik.
Innehåll |
redigera Kunglig titel
Karl XIII:s fullständiga titel på svenska löd:
Carl XIII med Guds Nåde, Sveriges, Norges, Götes och Vendes Konung, etc.etc.etc. Storfurste till Finland, Hertig till Schleswig Holstein, Stormarn och Dithmarschen, Greve till Oldenburg och Delmenhorst, etc.etc.[1]
redigera Biografi
 |
Detta stubb-avsnitt behöver utökas. (2010-05) |
Karl tjänade som amiral under Gustav III:s ryska krig och stod i nära förbindelse med ledande män inom oppositionen men det är omtvistat om han kände till och stödde planerna på att mörda brodern Gustav III.[2]
Karls ende son Carl Adolph levde bara i en vecka, vilket kom att ha betydelse för ätten Oldenburgs fortsatta historia på den svenska tronen, eftersom han var den blivande kungens ende son (inom äktenskapet) och legitime tronarvinge. När Karl så småningom uppsteg på tronen, sedan brodern mördats 1792 och brorsonen Gustav IV Adolf med fru och barn hade avsatts och landsförvisats 1809, blev Karl den kung som stod för slutet på Oldenburgarnas regemente i Sverige. Om Carl Adolph då hade levat skulle familjen Bernadotte från Paris med största sannolikhet inte ha valts att efterträda Karl XIII och den gamla kungaätten. Den barnlöse kungen adopterade i stället först släktingen furst Karl August (se nedan), också av huset Oldenburg, och när denne plötsligt avled, den franske marskalk som utan någon egen kunglig börd blev stamfar för den nuvarande kungaätten. Carl Adolphs grav finns i kryptan under Gustavianska gravkoret i Riddarholmskyrkan i Stockholm.
Gustav III:s son Gustav Adolf blev ny alltså först ny regent och under dennes regeringstid förlorades Finland och Pommern blev tidsvis ockuperat av Napoleon. Detta ledde till att Gustav IV Adolf avlägsnades. Därefter fick Karl XIII agera marionettkung och tvingades adoptera den danske prinsen Kristian August, som emellertid avled av slaganfall redan 1810, vilket orsakade stor uppståndelse och starka rykten om förgiftning. I samband med begravningståget för Kristian August genom Gamla stan i Stockholm den 20 juni 1810 mördades riksmarskalken Axel von Fersen på Riddarhustorget, anklagad av folkhopen för att ha förgiftat den danske prinsen.
Man var tvungen att utse ny kronprins. Carl Otto Mörner sändes till Frankrike för att inhämta kejsar Napoleons åsikt i tronföljdsfrågan, men agerade där på eget initiativ och sålde svenska kungakronan till den franska fältmarskalken Jean Baptiste Bernadotte. Det påstås att Karl XIII förfasade sig över att behöva adoptera en advokatson från Pau. Men han blev ganska snart nöjd med sin nye adoptivson, som fick namnet Karl Johan, och sonson.
År 1812 tog Karl Johan över regentskapet i praktiken, efter att kungen blivit allt äldre och tröttare. Karl XIII kunde bland annat mitt under regeringssammanträden somna och förbli sovande under resten av mötet och var inte alltid medveten om vad han godkände eller avslog utan lät sig lätt påverkas av andra regeringsmedlemmar.
Karl XIII, liksom många andra, drömde om att Karl Johan skulle ta tillbaka Finland från Ryssland. Denne vände sig dock västerut. År 1814 tvingades Norge i union med Sverige, och Karl XIII utsågs till Norges kung, under namnet Karl II.
Karl XIII avled klockan 22.14[3] den 5 februari 1818 och efterträddes av Karl XIV Johan, som dock i praktiken styrt landet ända sedan kungörelsen den 27 mars 1811, som meddelade att Karl XIII den 17 mars detta år insjuknat i bröstfeber och att han "...pröfvat nödigt att uppdraga vården om Sig och Riket åt H. K. Kron-Prinsen".[4]
Karl XIII låg på Lit de Parade i Riddaresalen den 23 - 27 februari, och begravdes vid en akt i Riddarholmskyrkan den 20 mars.[5]
Karl XIII står staty bland annat i Hoglands park i Karlskrona och Kungsträdgården i Stockholm.
Karl XIII har en bro uppkallad efter sig i Älvkarleby som heter Carl XIII s: bro.
redigera Barn
Barn med drottning Charlotta:
- Lovisa Hedvig, född/död 2 juli 1797
- Karl Adolf, hertig av Värmland, född 3 juli 1798, död 10 juli 1798, namngiven efter fadern och farfadern
Förmodat barn med Augusta Fersen:
Adoptivsöner:
- Kristian August, (1768-1810), nytt namn Karl August
- Jean Baptist Jules Bernadotte, (1763-1844), nytt namn Karl (XIV) Johan
redigera Frimureri
Kungen var mycket engagerad i Svenska Frimurare Orden. 7 juni 1774 valdes han, som Hertig Karl, till ny ordensmästare efter Carl Friedrich Eckleff och den 30 november samma år ersatte han Carl Fredrik Scheffer som ordens stormästare[6]. Han blev snart drivande i arbetet med att revidera och utveckla det så kallade svenska systemet som är i bruk än idag. Tillsammans med bland andra Jacob Wilhelm Tornérhielm arbetade han 1797-1800 med nya ritualer för de så kallade johannes- och andreasgraderna. Parallellt med detta tog man fram ordensstadgarna, de så kallade Ordens Allmänna Lagar. År 1811 instiftade kungen Carl XIII:s orden.
redigera Se även
- Upproret i Gryt 1811.
- Wikimedia Commons har media som rör Karl XIII
redigera Släktträd
redigera Källor
- ^ http://eurulers.angelfire.com/sweden.html
- ^ Nationalencyklopedin på internet den 2 januari 2007, uppslagsord Karl XIII
- ^ Ny svensk historia, Carl XIV Johan - Carl XV och deras tid 1810-1872, E. Lindorm/B.Lindorm/O.Hilding 1979 ISBN 91-46-13374-7 s.72
- ^ Ny svensk historia, Carl XIV Johan - Carl XV och deras tid 1810-1872, E. Lindorm/B.Lindorm/O.Hilding 1979 ISBN 91-46-13374-7 s.27
- ^ Ny svensk historia, Carl XIV Johan - Carl XV och deras tid 1810-1872, E. Lindorm/B.Lindorm/O.Hilding 1979 ISBN 91-46-13374-7 s.73
- ^ Berg/Åsén: Det svenska frimureriet under 275 år, period C 1774-1718, Hertig Carls/Karl XIII:s tid
redigera Litteratur
- Dan Eklund, Sten Svensson och Hans Berg (red): Hertig Carl och det svenska frimureriet, ISBN 9789197833608 (2010)
- Lars-Otto Berg och Ulf Åsén: Det svenska frimureriet under 275 år (2010)
- Gustaf Ivérus, Hertig Karl av Södermanland. Gustav III:s broder, diss. Uppsala universitet, Uppsala 1925.
- Thorsten Sandberg (2008). ”Doldis på tronen [artikel om Karl XIII”. Populär historia (nr. 6): 32-35. http://www.popularhistoria.se/o.o.i.s?id=43&vid=1533&template=.print.t.
|
||||||||||||||||||||||
